Spocapedia

Barbara Johansson

Svensk racing/rallyförare, Swedish racing/rally driver

Barbara Johansson

Ulla Sjögren och Barbara vid Mälarrallyt 1963.

Fakta

Barbara Johansson 1933 - 2013.

Rally och banracingförare under 1960- talet.

Arbetade som bilskollärare, tandtekniker samt instruktör för ambulans- polis- och brandkårspersonal. Sen blev det 17 lyckliga år som framgångsrikt inredare och inköpschef på Indiska Kompaniet.

Barbara Johansson

Tommy Lyngborn lärde känna Barbara 2002 och berättar här:

I början av juni 1933 föddes i USA en tös som kom att döpas till Barbara-Ann Elizabeth. Vid tre års ålder flyttade familjen hem till Sverige och Barbara växte upp på Enskede Gård strax utanför Stockholm. Hästkrafter fick tidigt ett stort inflytande i hennes liv, till en början mest en-hästare med fyra ben. På mosters gård utanför Järna tillbringade den uppväxande tösen mycket tid och där blev det tillfällen att prova på lite häftigare fordon som till exempel moppe och traktor med gödselspridare. Barbaras intresse för natur-hästar höll i sig och hon red regelbundet uppe på A1 vid Valhallavägen. Körkort fick Barbara på julafton 1951. Familjen skaffade sig en Ford V-8 och den blev ett utmärkt fortskaffningsmedel för Barbara till och från ridpassen. På sin väg genom stan passade hon på att sätta skräck i fotgängarna på Drottninggatan som var dubbelriktad på den tiden. ”Plattan i mattan” blev tidigt ett valspråk för den unga damen. I slutet av Götgatan, precis vid början av Skanstullsbron, fanns ett litet hus där en knutteklubb huserade. Där placerade Barbara alltid lite gummi på asfalten varje gång hon passerade på väg hem till Enskede. Det hände ibland att hon fick se ett gäng knuttar i backspegeln, då blev det åka av. Hon fick det hedersamma smeknamnet ”V-8: an” av knuttarna. Bra-Bra är annars det smeknamn som är förknippat med henne.

Barbara gifte sig och hennes man tävlade framgångsrikt med racerbåt. Det var någonting som den nyblivne fru Johansson naturligtvis såg som en utmaning att också prova på. Han gjorde sig snabbt ett namn som en mycket duktig förare på tävlingar runt Stockholm. Det hände en gång på Flaten att hon spöade hela manliga racerbåtseliten, gubbarna höll på att gå ner för räkning. Ett litet krux var att lille Christer hade kommit till jorden så det blev för Barbara att kila iväg för att ”tanka” även honom mellan heaten.

Barbaras man jobbade med att sälja Alfa och Peugeot på Gjestvagns och Barbara jobbade extra med att hämta och leverera nya bila till kunder runt om i Mälardalen. Chefen P-O Göthberg såg att hon hade talang för att köra bil så han frågade henne om hon hade lust att börja köra biltävling. – Hur ska det gå till undrade Barbara, jag har ju ingen licens? Det fixar jag sade P-O, vi har tävling på onsdag. Barbara lånade en 203:a och vann KM direkt, före en man som hette Harry Källström. 1960 hade Barbara fått tillgång till en 403: a och ställde upp i Svenska Rallyt till Midnattssolen. Efter att Barbara under ett par år kört Peugeot så hade man hos den franske konkurrenten Renault fått upp ögonen för att det här med biltävlingar var bra för försäljningen. Man ville skapa ett eget rallyteam och vad vore bättre än att ha lite kvinnlig fägring som dragplåster. Barbara kontrakterades och försågs med en Dauphine Gordini och 1961 ställde Barbara upp i Midnattssolsrallyt igen, denna gång för Renault. Vid den tiden tävlade damerna i en klass för sig själva och den som Barbara hade att tampas med var bland annat Pat Moss, Ewy Roskvist, Greta Molander och Sylvia Österberg. Senare blev det tävlande även med R 8 Gordini en bil som Barbara trivdes bra med speciellt på isbanetävlingar.

Barbara Johansson

I mars 1963 blev Barbara kontaktad av Bosse Elmhorn, som var chef för BMC Sveriges nystartade tävlingsavdelning. Bosse ville ha Barbara som fabriksförare till hundkojan. Förhandlingar inleddes och kontrakt skrevs. BMC Sverige hade nu två riktiga ess heltidsanställda Barbara och Harry ”Sputnik” Källström samt Picko Troberg som drev racingstall i egen regi med stöd från BMC.

På den M.G. 1100 som Barbara försågs med uppskattade hon främst framhjulsdriften. Ett stort plus med M.G:n var att den inte var så tungstyrd som andra framhjulsdrivna bilar hon tidigare provat på. Bilen var också väldigt välbalanserad och med ett hjul i varje hörn hade den otroligt bra väghållning. Understyrningen var ibland lite jobbig. Men Bra-Bras måtto för att hålla sig kvar på vägen har alltid varit: ”var du än gör så släpp aldrig gasen”. När Bra-Bra på fritiden rattade sin MGB så var det inte utan att hon längtade tillbaka till framhjulsdrivningen. Barbaras kartläsare i M.G:n hette till en början Ulla Sjögren men hon kom senare att ersättas av Margot Brådhe. Barbara hade till en början en ganska aggressiv körstil vilket resulterade i en del incidenter där idealspåret inte alltid gällde. När Margot Brådhe kom in som kartläsare hade hon en lite lugnande inverkan på Barbara och resultaten lät inte vänta på sig. Midnattssolsrallyt 1963 blev den första stora utmaningen som BMC anställd. Hon hade oturen att få Ove ”Påven” Andersson i samma klass vilket gjorde att hennes prickbelastning blev så stor att hon endast blev trea i Damklassen. Rallyn kördes i herr- resp. damklasser på den tiden. I Mälarrallyt samma år blev det en andraplats i damklassen.

Efter ett par år i 1100:an så blev det för damerna att sadla om till hundkojan när Cooper S:en kom 1964. Kojan var klart mycket potentare än M.G:n och det är som kojaförare Barbara är riktigt känd. Men det är ju en annan historia.

En episod i början av hennes karriär inträffade på SM i backe på Röforsbanan. BMC- stallet var naturligtvis där. Sixten Gillmo som var bas för SM- tävlingarna på Skarpnäck frågade Bosse Elmhorn varför han inte lät Barbara köra hundkojan i SM? Bosse frågade och Barbara blev jättelycklig. Bengt Söderström och Hasse Radefalk, båda kojaförare då, undrade: - Ska du låta kärringen köra? – Den som är snabbast på träningen får köra svarade Bosse. Då inflikade Sigurd ”Papp-Isak” Isaksson DKW: - Om hon slår mig så kommer jag aldrig mer att köra SM. Barbara slog honom på Skarpnäck. Isak lastade sin bil och for hem. Tävlandet pågick hela året med isbana, rally och banracing. Det blev allt mer resande med lång bortavaro från hemmet.

Barbara Johansson

Tiden ville inte räcka till för Barbara som nu var ensamstående mamma med två små barn. Visserligen syntes barnen ofta i depåerna men det var inte en riktigt bra lösning. En barnflicka anställdes för att sköta marktjänsten, det är också hennes förtjänst att klippboken finns. Barbara kunde nu ägna sig åt biltävlandet till 100%.

Förutom biltävlandet så fick Barbara och Sputnik, tillsammans med Bosse och Picko ställa upp på en mängd PR- jippon för BMC runt om i landet. Det kunde vara allt från fullsatta Folkets Hus till motorklubbar och militära förband som ville ha teknisk information. Dessutom tjänstgjorde Barbara som instruktör på Knutstorp för ambulans-, brandkårs- och polis- personal. Det var många manliga machokillar som rynkade på näsan när dom såg att det var en tjej som skulle lära dem att köra fort och säkert. Efter ett par varv med Bra-Bra runt banan i en koja så var dom inte så kaxiga längre. En gång fick Stuart Gardner, BMC:s tävlingschef i England en rundtur på ett regnigt Silverstone som han sent kom att glömma.

När man bläddrar i klippboken så slås man av att attityden till kvinnliga bilförare och då speciellt kvinnliga tävlingsförare var en helt annan än idag, både bland journalister och förarkolleger. Man kan till exempel läsa att Barbara inte bara är snygg, hon kan ratta en racerbil som en hel karl. Titlar som Amazon, tvåbarnsmor och jumperbrud förärades Barbara ofta.

1964 startade Barbara i tre stora rallyn. Monte Carlo- rally, Midnattssolsrallyt och RAC-rallyt. Monte Carlo- rallyt startade i Oslo och det blev till att åka transport ända ner till Alperna. Med en annan svensk koja startade från samma plats två glada gamänger, herrar Elmhorn och Troberg. Det gick nu inte så bra för det svenska ekipaget, herrarna fick ge sig när de låg på taket i en bäck och damerna tvingades bryta med tekniska problem.

I Midnattssolsrallyt gick det bättre. Bra-Bra och Margot lotsade sin koja till en andra plats i damklassen, klasstvåa, och en 25:e plats totalt. Vann gjorde Tom Trana med Volvo med Sputnik på andra plats.

På hösten var det dags för Barbara att åka RAC- rallyt, BMC Sverige ställde upp med bil och service. Till kartläsare hade hon då fått låna engelskan Cheila Taylor. Barbara som inte varit över och tränat fick starta bland de sista på specialsträckorna. Ganska snabbt kom hon i kapp den som startat närmast före. Att köra om var ju inte så lätt. Ett tips hon fått av Tom Trana var att om man puttade till lite på höger bak så försvann dom oftast åt vänster…. Engelsmännen stod som stenstoder och gapade längs vägkanterna när Barbara och Cheila kom farande. Vid ett tillfälle strax före ett serviceuppehåll lossnade en p-ände från sitt fäste. Bilen blev omöjlig att styra, vilken tur att det inträffade så nära service. Barbara som inte vill ge sig vände bilen och backade till serviceplatsen bara för att finna att personalen hade givet sig av. Dom trodde inte att jag skulle komma berättar Barbara. På plats fanns dock en svensk motorjournalist som fixade fram lite svetstråd med vilken han hjälpte till att fixa bilen med. Den provisoriska lagningen höll naturligtvis inte så de tvingades att bryta. De låg då på 5: e plats totalt.

Många andra stall ville naturligtvis ha Barbara som förare men Bosse, mer engelsk än engelsmännen själva på den tiden, var rädd om sin juvel och såg till att ha vattentäta kontrakt.

Efter några år så hade BMC i England börjat få ont om pengar så det blev nedskärningar i tävlingsverksamheten, vilket drabbade även svenskarna. Barbara fick ett erbjudande från BP, som även varit med och sponsrat BMC:s tävlingsverksamhet, att köra i Formula Vee, ensitsiga racerbilar med VW motorer. Märket hon körde var Dolling konstruerad av en tysk som jobbade på Scania i Södertälje. Liksom med hundkojan höll sig Barbara väl framme i resultatlistorna även i denna klass. Här kom hon att tävla mot bland annat Ove Fundin, och vid ett tillfälle mot Joakim Bonnier och Frank Williams. Det blev också en hel del PR- jobb för BP som hade C-G Hammarlund som chef då.

Tävlandet i Formula Vee avtog efter ett par säsonger, Barbara tyckte helt enkelt att det var för vanskligt att som tvåbarnsmor köra racerbil. Det blev uppehåll en kort tid, men under tiden hann hon med att uppta båtkarriären igen, flera lopp ute i Europa kördes samt Roslagsloppet 1968 och 1969. Tävlandet fortsatte med inhopp lite här och där för att upphöra under sjuttiotalet.

Tommy Lyngborn

Svensk motorsport

Denna artikel om Barbara Johansson är bara påbörjad, du kan hjälpa till genom att utöka den, vi söker även fler bilder. redaktionen@spoca.se

Spoca 2014-01-23

Andra har även läst

BILDMUSEET-SVENSK DRAGRACINGHISTORIA-6

ÅRET ÄR 1968 OCH VI HÄLSAR PÅ KIM EDENBRO

RALLYPANEL TILL VOLVO AMAZON

BARBARA JOHANSSON